Erica och Lars "Lasseman" Larsson från Arvingarna. Foto: Tommy Holl Större bild på Nick Borgen, Maria, Frida, Erica och Arvingarna (90 kb)

- Ja, svarade jag och frågade varför han undrade det och vem han var.
- Det här är Bert Karlsson och jag undrar om du vill vara med i Melodifestivalen?
- Lägg av, det här är ett skämt. Du är inte Bert Karlsson. Det här går jag inte på.

Efter idel förklaringar visade det sig att "Skara-Bert" var den riktiga. Oj då! Framför mig såg jag skivkontrakt, folkparksturné, Japanhysteri, Broadway, Hollywood...

Nåväl, tillbaka till verkligheten. Jag skulle köra åt Nick Borgen, ni vet han med den hesa rösten och permanentade håret. Det blev en friidrottskör med Maria Akraka, Frida Johansson och så jag själv. Låten vi framförde hette We are all the winners som dessvärre slutade på en andra plats, efter Arvingarnas Eloise. Men inget snack om saken, vi skulle ha vunnit!

För första gången i svensk TV-historia ändrades röstningen, dessutom utan förvarning och mitt under programmets gång, vilket innebar att TV-publiken fick ringa och rösta på sin favorit. Vilka är det då som sitter hemma en lördagskväll och tittar på Melodifestivalen? Förmodligen en ansenlig mängd 12-15 års tjejer som avgudar Arvingarna (som säkert hellre skulle vilja befinna sig på en scen och spela hårdrock).

Nu har jag distans till andraplatsen och vet så här i efterhand att We are all the winners låg etta på svensktoppen ett antal veckor. Dit nådde aldrig Eloise. Jag visste väl det...