[Erica Johansson - Dagbok]
[Navigering]

24:e juli 2001
Oj, oj, oj det trodde jag ju inte att det skulle gå så här när jag började säsongen. Jag har inte kunnat träna ordentligt sedan slutet av maj. Först var det ett område runt höger hälsena som var överbelastat och gjorde vansinnigt ont när jag sprang. Jag beslutade att ta en kortisonspruta just i det området så jag tog det lugnt i två veckor. När jag väl började träna igen så gick det åt helvete redan andra passet. Det var dagen innan midsommar som jag hoppade och efter sjunde hoppet kände jag att något inte stod rätt till i min avstampsfot.

Det tog tio dagar innan jag överhuvudtaget kunde springa normalt igen. Jag har missat alldeles för mycket träning för att kunna göra mig själv rättvis på VM i Edmonton.

Jag lämnade en liten dörr öppen för att kunna känna mig för denna sista vecka innan avresa. Men nu har jag blivit förkyld istället så det är väl inte meningen att jag ska tävla mer denna sommar antagligen. Det känns jättetråkigt och jag har varit lite ledsen till och från. Det går i vågor och jag försöker att inte tänka på det så mycket utan hitta på andra saker istället som är roliga.

Men jag ger inte upp. Hoppas att vara igång i mitten av augusti så att jag kan hoppa i SM och framförallt Finnkampen på Ullevi första helgen i september.

Så nu kan man nästan säga att jag har haft semester för en gångs skull denna sommar.

Jag har varit i Båstad och spelat beachvolleyboll. Hamnade i samma lag som Martin Dahlin och Patrick Ekwall. Vi gick til semifinal och plockade en massa poäng varje gång Ekwall satt som avbytare... Det var en trevlig kväll tillsammans med ett gäng tokiga idrottare på Peppes Bodega.

Jag har varit både i Falkenberg och i Knutstorp och hejat fram AUDI till bra pallplaceringar i STCC. Senast nu i söndags så blev det dubbelt AUDI i båda heaten och jag är imponerad av Tommy Kristoffersson. Han kör helt fantastiskt bra. Hoppas att det håller i sig.

Jag har haft besök av min kiropraktor från Kanada, Wilbour. Han stannade i en vecka och gjorde sitt bästa för att behandla mina skador. Han älskade Sverige och vi var inte hemma en enda kväll utan att det var tokigheter. Han sa att han trodde irländarna var värst. Förstår inte riktigt vad han menade med det.

Min lilla älskling Gabriel har fått sitt namn på riktigt nu i kyrkan. En lördag när det var som varmast fick han ta på sig min och brorsans gamla dopklänning i spets. Men han var lika glad för det. Ett underbart ögonblick då jag stod och höll honom över dopfunten och han såg mig in i ögonen med ett leende. Jag är en stolt Gudmor.

Kärleken är evig när vi är tillsammans... tänk på det!!!

För äldre dagböcker och nyheter, gå till Arkiv.

ERICA JOHANSSON - DEN OFFICIELLA SAJTEN
(c) Innehållet på dessa sidor är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.
Eftertryck eller annan kopiering förbjuden.