Jag kan i dagens läge inte ge någon exakt datum när det är dags men som det verkar just nu så är det beräknat till första veckan i maj.

Det är meningen att jag ska träna så mycket jag kan och orkar under graviditeten men fram tills nu har jag mått väldigt illa men det börjar bli mer stabilt. Så fort jag känner att jag kan komma igång så ska Maria Akraka hjälpa till med att skriva träningsprogram.

Jag har många runt omkring mig som stöttar mig och kommer att hjälpa till så att jag har en möjlighet att komma tillbaka till världseliten. Det finns ju många exempel på kvinnor som blivit mammor och kommit tillbaka bättre än någonsin. Jag får hoppas att även jag tillhör den kategorin.

16:e oktober 2001
Då var det väl dags att göra en liten uppdatering på sajten. Det var ju ett tag sedan sist och det har hänt mycket sedan dess.

Jag har fått glädjas åt många svenska framgångar trots att min egen säsong inte blev särskilt långvarig. Jag försökte in i det sista att träna och förbereda mig inför VM men det var omöjligt. Jag hade ont i foten mest hela tiden och tillslut bestämde jag mig för att varva ner och ta semester för en gångs skull under sommaren. Det blev många timmar framför tv:n för att följa kompisarna i Edmonton. Det var ju många glädjeämnen som fastnade på näthinnan. Mest glad var jag för Christians skull. Det var bara så ofattbart att han, den lilla killen som jag sett i många år som Bambi på hal is, har kunnat få ordning på ben och muskler och slår skiten ur alla utom en, kungen med iskalla nerver, Edwards.

Sedan kommer jag också att minnas Kallur och Kronbergs strålande insats på kort häck. Givetvis också Kajsas brons och Jimisolas svenska rekord. Det var underbart att få se en sådan kämparinsats av de flesta svenskar och det hade ju givetvis varit kul att själv fått vara där och hoppat men jag satsar på att vara tillbaka till nästa VM.

Och så var det ju det här med Finnkampen. Att damerna vann för första gången på 15 år. Det händer att jag och Malin brukar beklaga oss och säga att vi aldrig kommer att få vara med och vinna. Och vi hade rätt för denna gång klarade sig tjejerna utan oss som poängplockare. Jag tror att mycket beror på att vi har fått tillbaka en bredd i svensk friidrott som det har tagit ett antal år att bygga upp. Nu kan vi bara hoppas att denna utveckling fortsätter så att många nya talanger kommer att få visa upp sig på Ullevi i augusti 2006, då EM avgörs på Europas bästa friidrottsarena.

Det känns så oerhört viktigt för mig att Göteborg får stå som värd till detta EM. Jag hoppas verkligen att kroppen fortfarande håller så att jag kan få göra ett mästerskap på hemmaplan. Det betyder så mycket för motivationen och jag tror att Sverige kommer att glädjas åt många framgångar av både gamla och nya stjärnor.

Vad det gäller min träning så har jag legat lite lågt ett tag och hoppas på att komma igång snart och få upp konditionen och styrkan igen. Det har väl varit lite si och sådär med min fotskada. Det gör fortfarande ont så jag tar det lite försiktigt och kör rehab träning.

Annars så håller jag på att bygga om lite i min lägenhet. Har "roat" mig med att riva fyra lager tapeter och sedan lejt bort resten till målar-Börje som har spacklat och målat vardagsrum och hall i grågrönt.

Garderoben i hallen åkte ner och har ersatts av en nyare modell med skjutdörrar. Så nu är det tak och golvlister kvar och givetvis är pappa Eric här och hjälper till så att saker och ting blir gjorda.

Jag skriver så snart jag har nått nytt att berätta. Nu har jag bredband så det blir lättare att hålla mig online.

Ha det bäst i höstrusket!

För äldre dagböcker och nyheter, gå till Arkiv.