I skrivande stund är den lilla bebisen 26 veckor och en dag gammal och jag har gått upp två kilon. I vecka 16 var vi på ultraljud och kikade in i den lilla värld som endast tillhör vårt lilla barn. Det var en fantastisk känsla att se när h*n rörde på sig. Vi har inte tagit reda på om det blir en tjej eller kille men vi tror att det blir en tjej. Det är bara en känsla vi har, både jag och Stefan.

Vi har redan bestämt vad hon ska heta men inte han... Förra veckan var vi och hämtade min gamla spjälsäng hos min kusin Ingela (som för övrigt är en hejare på att springa långt). Där har den stått sedan många år tillbaka. Så nu ska den målas och Nalle Puh och hans vänner ska få pryda gavlarna.

Nog om bebis.

Den 28 november tog jag flyget till Västindien tillsammans med min manager Daniel och hans hjälpreda Stina och hennes son Mattias 3 år. Vi flög till Barbados direkt från London och sedan bar det av i ett litet propellerplan till ön Bequia. Vi bodde hos Lars och Margit som driver hotellet Friendship Bay.

Det var 8 helt underbara dagar i paradiset. Vi tillbringade dagarna på stranden och badade och njöt av sol och värme. En dag tog vi en tripp ut till Tobago Cays där vi snorklade över barriärreven och tittade på de enormt vackra fiskar som finns. Sedan bar det av hemåt igen till ett Sverige som var lite småkallt och som förberedde sig för jul.

I dagarna fem, som det blev då alla skulle hinnas med att hälsas på, firade vi en relativt stillsam jul. Jag fick en massa julklappar i år igen, är väl troligtvis snäll då om man ska tro på allt som folk säger. Årets roligaste klapp var spelet Vem vill bli miljonär. Har lärt mig att knackwurst är en korv och inte en slags hammare. Bara en sån sak...

På nyårsafton var vi bjudna till Stefans kompis Johnny och hans familj. Det var en trevlig kväll. Vi åt väldigt god mat och smällde av ett jäkla fyrverkeri.

Så var det då 2002 och resten av alla kompisarna i friidrottslandslaget befann sig i Sydafrika, hårdkörde inför säsongen. Själv hade jag inte tränat ordentligt sedan i början på sommaren.

Det började kännas väldigt trist och jag kände en längtan efter att komma igång igen. Det har tyvärr inte gått på grund av att jag har mått så fruktansvärt illa. När det väl försvann så har jag haft oerhörda problem med migrän som har kommit och gått ideligen. Men nu har jag äntligen kommit igång och tränat. Inte på någon högre nivå men allt som jag gör nu kommer jag att ha nytta av sedan när det är dags att börja på riktigt.

Så nu går jag och tränar på SATS i Göteborg och jag har fått ett program som passar mig alldeles utmärkt. Konditionen är inte vad den borde vara!

Förra måndagen var jag och Stefan i Stockholm och roade oss. Vi tog tåget, alldeles för tidigt, till huvudstan och väl där så åkte vi direkt till Aftonbladet för ett fotojobb som kommer i Söndagsbilagan om en tre veckor sisådär. Klockan var fem när vi anlände till Globen och årets Idrottsgala. Vi satt vid ett bord alldeles framför scenen så vi hade en perfekt utsikt. Det var kul att Sanna och Christian fick pris. Klart att man är patriotisk när det gäller ens egen sport. Sedan tycker jag att vissa vinnare kan diskuteras men med risk för att skapa mig konflikter så behåller jag det för mig själv.

Bästa priset alla kategorier var TV Sportens specialpris som gick till tränaren i Grunden Boys. Jag såg det programmet och det var ett av de bästa jag sett, äkthet och glädje.

Just nu så håller jag på att måla om köksluckorna och det lär väl ta en vecka eller två. Hoppas på att det ska vara klart tills min födelsedag den femte februari.

Det går mot ljusare tider och det känns skönt att det kommer en vår igen.

För äldre dagböcker och nyheter, gå till Arkiv.