19:e maj 2003

Då var det dags igen för en liten uppdatering.
Har just kommit hem efter en helg i Stockholm då jag varit med om min kompis Mias möhippa.
Åkte upp i fredags kväll och var på Hard Rock Café och lyssnade på Gemini 5 som nyss släppt en singel, en cover på en gammal skivsnurrare som heter You spinn me round.
Det blev en trevlig kväll men en desto jobbigare morgon dagen eftersom jag fick gå upp tidigt.

Klockan halv nio stod vi tjejer utanför Mias port och ringde på.
Hon fick fem minuter på sig att packa en väska sen bar det av till dagens första aktivitet som var friidrott.
Mia som i sin ungdom var sprinter fick se om det gamla takterna satt i och jag kan lova att hon var laddad.
Det gick alldeles lysande på 60m och stafett. Grenar som längd, kula och häck gick mindre bra.
Men det var kul för oss andra att se.
Sedan gick dagen i rasande tempo med sminkning på NK, fotografering i studio och båt ut till Lidö Krog där vi skulle tillbringa kvällen och natten.

Det blev många skratt och en och annan hemlighet dök upp.

Om två veckor är det bröllop i Onsala Kyrka. Då blir fröken Hallgren fru Arnelund och jag har äran att vara hennes tärna. Det ska bli så roligt.

Måste bara skriva det här om mobiltelefoner på allmän plats.
Jag åkte tåg fram och tillbaka till Stockholm och blir så irriterad på medresenärer som inte har vett att stänga av ljudet på sina telefoner.
Och allt detta pratande. Jag tycker att det känns pinsamt att sitta och lyssna på okända människors samtal. Det är möjligt att jag känner så för att jag är en offentlig person och inte skulle vilja att andra lyssnade på mig.
Men snälla, stäng av ljudet eller sänk åtminstone signalen.

För min egen del så flyter träningen på som den ska. Jag har kommit igång och börjat hoppa igen och det är verkligen skönt och enormt kul.
Jag tror att det kommer att gå bra i sommar om bara skadorna kan hålla sig härifrån.
Problemet som finns är bäckenet. Det får ta smällar och stötar i det mesta som jag gör och det är inte lika stabilt ännu som det var innan jag blev gravid.

Men skam den som ger upp.
Det som känns jobbigt är självklart mentalt. Att från ena dagen känna att jag verkligen är på gång till att andra dagen halta till bilen efter träningen.
Fast jag vet att det kommer att bli bättre.

Ibland får jag frågor om någon som undrar om det här med vad dom kallar för utviksbilder och jag har nu sammanfattat hur jag ställer mig till det.

Jag ser inte mina bilder som något utvik på något sätt. Utvik för mig är när man visar upp det som känns personligt och i mitt fall så går gränsen vid att visa brösten.
Om jag då fotas invirad i ett måttband som täcker mer än en bikini så kallar inte jag det för ett utvik.

Jag har genom årens lopp blivit påhoppad utav vissa journalister för min vikt och jag visar gärna att jag är stolt över min kropp.

Samtidigt är det ett smart drag utav idrottstjejer i Sverige och i resten av världen att bejaka sin kvinnlighet och sin sexiga sida. Det är ju så att sex säljer och ger publicitet utanför arenan. Vilket i sin tur ger popularitet hos det motsatta könet samt ibland pengar i form av sponsorkontrakt.

Tess har fyllt ett år och vi har firat henne i dagarna tre. Jag stod och bakade i två dagar. Som en riktig bullmamma blev det bullar, muffins och fyra sorters kakor. Mormor gjorde tårtan som var så god.
Inte för att Tess förstod så mycket men hon tyckte nog att det var roligt med alla ansikten hon kände igen och att dra ut kläderna ur paketen.
Hon fick en massa fina saker. Mest kläder men även böcker, leksaker och pengar.
Nu är sommaren på väg och jag önskar er alla en skön avslutning på våren.

I will hope
My soul will fly
So I will live forever
Heart will die
My soul will fly
I will live forever

- IRON MAIDEN -

För äldre dagböcker och nyheter, gå till Arkiv.