23:e juni 2003

Dags igen med en liten uppdatering av min sida. Jag kan inte förstå att det är så svårt att få tummen ur ibland.
Hur som haver.
Det har hänt massor de sista veckorna. Som jag skrev förra månaden om ett kommande bröllop så har det nu varit. Jag hade äran att vara tärna åt min kompis Mias som gifte sig med Mattias den sista lördagen i maj.
Det var en jätteroligt bröllop med en ordentlig fest och vi dansade i fyra timmar till Stisses härliga stämma och en massa annan bra musik.

Helgen därpå så var det dags för nästa bröllop och då gifte sig min yngsta bror Joachim med sin tjej Minna.
Det var en något stillsammare fest men med släkten på plats och underbart god mat lagad av Mamma Mona så blev även det en oförglömlig bröllopsfest.

Som om detta skulle vara nog.

I helgen som var begav jag mig till ännu ett bröllop. Denna gången till en väns dotter.
Det var helt klart annorlunda eftersom det var djupt religiöst.

Nu är det slut med bröllop för i år, kanske, man vet aldrig men så vitt jag tror mig veta så blir det inga fler.

Dags att rapportera om formen då.
Eftersom jag har haft problem med mitt bäcken efter graviditeten så ligger jag lite efter i träningen.
Två gånger under vinter - vår har jag fått smärta på höger respektive vänster sida i mitt bäcken.
Vid Magnetröntgen har man funnit att det har berott på svullnader i skelettet. Man kallar det för en stressreaktion och det ordineras vila från hopp och löpning. Sånt som jag borde träna för fullt just nu.
Men det är trots den trista sanningen väldigt goda förutsättningar för att det är snabbt övergående.

Så jag har tillsammans med goda rådgivare beslutat mig för att enbart träna styrka 6 ggr i veckan hela juni ut och sedan komma igång med löpning allteftersom.
Jag har som målsättning just nu att tävla i 100m sista helgen i juli.
Om detta går som jag vill från och med nu så kommer det även att bli längdhopp i augusti.

Tyvärr så finns det inga genvägar att gå och att träna med en skada i bäckenet som kommer av att jag varit gravid är helt uteslutet.

Det sägs att det kan ta uppemot ett och ett halvt år innan skelettet runt om i höften blir lika stabilt igen.
Nu har det gått 13 månader sedan Tess föddes så det är bara att hoppas att de beräkningarna stämmer och förhoppningsvis kan förkortas något.

Det som känns viktigt för mig just nu är att jag håller huvudet kallt och inte gör för stor grej utav det här. Om det nu inte skulle gå denna sommaren så är det tre fantastiska år som följer med OS, VM och EM 2006 på Ullevi.

Men det ska gå.

Tess kan gå själv nu. Hon var så mallig då hon kom på hur hon skulle göra så hon ville bara gå och gå resten av den kvällen.
Det var den 6 juni förresten. Det blir lätt att komma ihåg.
Samma morgon var jag med i TV4:s morgonsändningar från Eriksberg i Göteborg. Det var Ostindiefararen som sjösattes samt att vi skulle prata lite om nationaldagen.
Tess satt med sin pappa hemma i soffan och när hon fick syn på mig pekade hon och sa mamma och sen så skrattade hon. Så nu kan hon det med.

Jag har hunnit med en tur till Järna också. Jag var där och invigde Axa Sports Center.
Det är min sponsor som har byggt en egen idrottshall som ska kunna nyttjas av dels egna anställda men även andra passande idrottsutövare.

Det behövs fler initiativtagare som Axa, Cerealia. Det finns för få idrottshallar för att ta hand om alla ungar som vill börja idrotta.
På sommaren går det an men när vintern kommer och man måste bedriva träningen inomhus så är det en stor brist på detta. Och så talas det om att barn inte rör på sig tillräckligt. Om vi ska kunna rekrytera ungar till idrottsrörelsen så måste det finnas plats för att kunna ta hand om dom.
Just nu är jag engagerad i Mölndals AIK:s friidrottsskola. Barn mellan nio och elva år får prova på olika grenar under en vecka två timmar om dagen.
Det var så jag själv började för 22 år sedan ( det kändes att skriva det ) så det är så härligt att jobba med barnen och alla minnen som det väcker från min egen tid.

Ha det så bra i sommaren.

För äldre dagböcker och nyheter, gå till Arkiv.