8:e januari 2004

God Fortsättning till Er alla!

Mitt år kan bara bli bättre än det börjat. Vaknade på nyårsafton och kände att mitt ena öra var helt dövt.
Efter en veckas förkylning hade jag fått öroninflammation.
Så istället för fest så blev det penicillin och ett dygn i sängen.

Den 20 december var jag tillsammans med övriga kända personer så som A-Teens, Grynet, Gladiatorer, Mirre, Hanna Ljungberg, Kenneth Andersson, Martin Dahlin, Richard Sjöberg mfl. inbjudna till Umeå för att spela en innebandymatch till förmån för Barncancerfonden.
I samband med denna dag så fick vi också möjligheten att besöka barncanceravdelningen på Umeå sjukhus.

Jag träffade en familj som hade en dotter några månader yngre än min egen, som hade fått elakartade tumörer på njure och lever. Vi satt och pratade en hel del och jag beundrade deras styrka och positiva sätt. Jag tänkte på min lilla Tess och skattar mig lycklig för varje dag som går som hon får vara frisk.
Vi pratade en del om mina skador och vägen tillbaka till idrotten.
När vi skildes åt så sa dom: Lycka till.
Jag svarade att det är ni som ska ha all lycka, inte jag.

Just i det ögonblicket så kändes ens egen strävan efter framgång så oväsentlig.

Alla mina tankar till Wilma och hennes familj.

Tack snälla Tom och Robin som arrangerade hela denna dag, för att jag fick möjligheten att uppleva det jag såg och kände i samband med vårat besök hos barnen.

Dagarna efter Umeå var det dags för kortisonspruta nummer två. Denna gången gjorde det vansinnigt ont och jag tror att Jon njöt lite grann när jag skrek ut min smärta just som kortisonet pulserade längs mitt korsben.
Jag har tyvärr inte haft möjligheten i och med min förkylning att testa att träna och belasta mitt bäcken.
Men jag tror att den oplanerade vilan många gånger är kroppens egen vilja. Det kanske var så att jag inte var redo att börja springa igen.
Förmodligen så behövs det lite mer tid och så fort jag blir bra ska jag testa om det har blivit någon förändring.

Julen gick i ett rasande tempo. Vi var hemma och hade gäster varje dag. Sen var det dags att själva besöka släktingar i alla former.
Tess upplevde sin andra jul och var oerhört inspirerad av alla granar och ljus och stjärnor. Så när Tomten kom blev hon glad och kramade och pussade honom helt självmant. Hon ska börja hos dagmamma på måndag och det ska bli skönt.
Just nu är det många gränser som ska testas och hon har en vilja som hon förmodligen har ärvt av sin mamma….

Nu håller jag tummarna för Stefan i ”På Spåret”.

För äldre dagböcker och nyheter, gå till Arkiv.