3 juli 2005

Äntligen sommar och sol, i alla fall på västkusten.
Vad jag har förstått efter antalet påtryckningar så finns det en del där ute som tyckt att det är läge att jag uppdaterar min sida här i cybervärlden och jag håller givetvis med.
Så nu gör jag ett försök till att knåpa ihop några rader om vad som har hänt i mitt liv sedan sist.
Jag har gått färdigt min utbildning till friskvårdsterapeut med inriktning på massör. Jag har väl praktiserat mina kunskaper på mina nära och kära men det är ingenting som jag jobbar aktivt med idag. Däremot så tycker jag att det är en bra kunskap att bära med sig, kanhända att det blir mer seriöst så småningom.
Mitt arbete med att förse skolor runt om i landet med utbildningsmaterial i narkotika/dopning har fortgått fram tills nu. Det är dags för sommarlov och dessutom så kommer Tess att vara ledig från dagmamman under ett antal veckor och då finns det ju inget härligare i världen än att få tillbringa min tid med henne.

Från en treåring får man höra ett och annat. Jag frågade Tess vad hon ville göra när hon blev stor. Hon svarade mig: jobba, hoppa ”hängdhopp” börja röka och sånt !!!
Då kan man fråga sig själv var det gick snett i uppfostran och framför allt, vad menas med ”och sånt”?
Vi har talat om det här med rökning och jag har förklarat att det är farligt. Så när en vän till mig sa till Tess att: jag har hört att du ska börja röka när du blir stor då svarade hon: det får jag inte för mamma.
Man kan ju alltid hoppas att den respekten för mina åsikter håller i sig över tonåren……naivt önsketänkande kanske.

Jag gjorde ett sista försök till att börja träna igen i februari med en tanke på att kanske få flyt i det hela igen men tyvärr så gick det inte.
Den smärtan som har orsakat att jag inte har kunnat göra något som ens liknar friidrottsträning under de senast 2 åren finns kvar.
Tydligen så är den där för att stanna eftersom det inte blir bättre. Jag kan inte ens jogga i ett lugnt tempo och det säger ju sig självt att det inte finns någon möjlighet att fortsätta med elitidrott.
Men det känns så förbannat tråkigt att inte kunna få ta det beslutet själv. Det hade varit en sak om jag hade varit mentalt trött och tyckt att det inte fanns något mer att hämta eller att det helt enkelt inte var roligt längre.
Istället är det då en skada som gör att jag måste ta ett beslut och komma till insikt att det aldrig mer kommer att bli en fortsättning på det som under de senaste 15 åren varit mitt liv.

Vad gör man sen?

Ja det kan man ju fråga sig. Så vitt jag vet så är vi många föredettingar som känner så. Man har levt ett okomplicerat liv där framgångar och motgångar har varvats allteftersom men det har alltid funnits ett mål.
Med okomplicerat menar jag att det inte har varit så mycket annat att tänka på förutom träning och tävlingar och allt positivt som det för med sig.
Nu ska man ut i arbetslivet och känna en drivkraft och jobba mot olika mål.
Hur är träningsupplägget för det?

Nåväl, nu ska jag njuta av sommaren och allt det vackra som finns i min närhet.

Ha en skön sommar!

För äldre dagböcker och nyheter, gå till Arkiv.